work comments

De grundläggande idéerna till Symfoni nr 2: Through Purgatory to Paradise uppstod ur D’un soir triste av Lili Boulanger. Impulsen kom från ett avsnitt om systrarna Boulanger i serien She composes like a man, med dirigenten Cathrine Winnes som programledare.

Under pandemin tog arbetet en ny riktning. Symfonin utvecklades till en reflektion över vår samtid – präglad av Covid-19, digital acceleration, kris och en påtaglig existentiell tystnad. Två litterära verk blev centrala inspirationskällor: Den gudomliga komedin av Dante Alighieri, särskilt vandringen genom skärselden mot paradiset, samt Decamerone av Giovanni Boccaccio, där unga människor i karantän under pesten berättar historier för varandra.

Symfonin markerar också en tydlig stilistisk vändpunkt. Efter ett decennium av massivt orkestralt skrivande rör sig musiken här mot ett mer transparent, kammarmusikaliskt uttryck med melodiken i centrum. Som ett underliggande strukturellt lager har tonsättaren arbetat med kodade ord och namn – såsom Lili est mort, Paris, Stockholm, Kris och Corona – vilka genererar centralt motiviskt material.

I. Isolation

Verket inleds med en ensam hög ton – en fri övergång från D’un soir triste av Lili Boulanger. Satsen är långsam och kontemplativ. Skira klanger i höga stråkar, vibrafon, klockspel, celesta och harpa, tillsammans med solistiska inslag från oboe och violin, gestaltar isoleringens tomrum och stillhet.

II. Struggling Through the Tunnel

Den andra satsen är ett scherzo som skildrar en mödosam rörelse framåt – en kamp genom mörkret mot ett avlägset ljus. Musiken bär spår av en inre utopi: föreställningen om paradiset som hägrar bortom tunneln.

III. Confronting the Past

Fallande skalor och kvartstoner för musiken ned i ett existentiellt djup. Efter att ha nått botten sker en vändning – rörelsen riktas uppåt och kulminerar i ett intensivt klimax.

IV. Journey to Paradise

Den avslutande satsen präglas av naturtonsserier som symboliserar katharsis och rening. Verket slutar i en urholkad, nästan genomlyst orkesterklang som återknyter till den inledande höga tonen – en cirkulär gest som sluter formen.

Symfonin är tillägnad dirigenten Cathrine Winnes och hennes döttrar Julie och Amalie.

The initial ideas for Symphony No. 2: Through Purgatory to Paradise originated in D’un soir triste by Lili Boulanger. The catalyst was an episode on the Boulanger sisters in the series She composes like a man, hosted by the conductor Cathrine Winnes.

During the pandemic, the work took a new direction. The symphony gradually evolved into a reflection on our time—marked by COVID-19, digital transformation, global crisis, and an overwhelming sense of silence. Two literary works became essential points of departure: The Divine Comedy by Dante Alighieri, particularly the journey through Purgatory toward Paradise, and The Decameron by Giovanni Boccaccio, in which a group of young people, quarantined during the plague outside Florence, tell stories to one another.

The symphony also represents a significant stylistic shift. After a decade of writing in a dense orchestral idiom, the composer turns here toward a more transparent, chamber-like sound world, with a renewed focus on melody. Embedded within the musical fabric are coded words and names—such as Lili est mort, Paris, Stockholm, Crisis, and Corona—which serve as generators of thematic material.

I. Isolation

The symphony opens with a single high note—a free transition from D’un soir triste by Lili Boulanger. The movement unfolds slowly and contemplatively. Delicate textures in high strings, vibraphone, glockenspiel, celesta, and harp, combined with solo passages for oboe and violin, evoke a sense of isolation and emptiness.

II. Struggling Through the Tunnel

The second movement is a scherzo depicting a laborious progression forward—a struggle through darkness toward light. The music suggests an inner utopia: the distant vision of Paradise.

III. Confronting the Past

Descending scales and quarter tones lead the music downward into an abyss. Upon reaching its lowest point, a reversal occurs—the trajectory turns upward, culminating in an intense climax.

IV. Journey to Paradise

The final movement is shaped by natural harmonic series, symbolizing catharsis and purification. The symphony concludes with a hollowed, almost translucent orchestral sonority, echoing the opening high note—a circular gesture that brings the work to closure.

The symphony is dedicated to the conductor Cathrine Winnes and her daughters, Julie and Amalie.