Benjamin Staern (f. 1978) är en tonsättare verksam i ett internationellt sammanhang, med framföranden i Europa, Nordamerika, Ryssland och Japan.

Hans arbete rör sig konsekvent bort från stilistisk tillhörighet och institutionell konsensus, mot ett personligt, intensivt och sinnesbaserat uttryck.

Med en bakgrund i cello, piano och slagverk studerade han musikvetenskap vid Lunds universitet och komposition vid Musikhögskolan i Malmö (1998–2005), för bland andra Rolf Martinsson, Hans Gefors, Per Mårtensson, Kent Olofsson och Luca Francesconi. Dessa studier utgör en grund, men inte en riktning.

Staerns musik utgår inte från stil, utan från perception. Den rör sig mellan det fysiska och det immateriella, mellan ljud som kropp och ljud som färg. Hans synestesi – upplevelsen av toner som färger – är inte en estetisk idé, utan en konkret realitet i kompositionsprocessen. Klang organiseras som ljus, rörelse och densitet snarare än som harmonik. Detta framträder i verk som Yellow Skies, Colour Wandering och Air–Spiral–Light, liksom i senare verk som Älvalek, Det Eviga och Through Purgatory to Paradise, där musik inte beskriver, utan uppstår.

Mellan 2010 och 2014 var han composer-in-residence hos New European Ensemble på inbjudan av Christian Karlsen. I detta sammanhang tillkom verk som Tranströmersånger (efter Tomas Tranströmer) och Bells and Waves, som tilldelades Musikförläggarnas pris 2011. Erkännanden av detta slag har följt hans arbete, men definierar det inte.

Multimediaverket SAIYAH, skapat tillsammans med Yoko Seyama, uruppfördes vid Norrlandsoperan 2014. Året dessförinnan tilldelades han Stora Christ Johnson-priset av Kungliga Musikaliska Akademien för Worried Souls – ett verk som inte markerar ett genombrott, utan en förskjutning: bort från det förväntade, mot något mer exponerat.

Med operorna Snödrottningen (2016, libretto av Anelia Kadieva Jonsson) vid Malmö Opera och HILMA: An Opera About Hidden Art (libretto av Mira Bartov), framförd vid Moderna Museet och Solomon R. Guggenheim Museum, utvidgar Staern sitt arbete till sceniska rum där musik, bild och perception sammanfaller. Här uppstår inte musikdramatik som genre, utan som tillstånd.

Vid en tonsättarweekend i Stockholms konserthus presenterades tretton verk – inte som en översikt, utan som ett koncentrat av ett konstnärskap i rörelse mellan det monumentala och det reducerade, mellan överflöd och reduktion.

Han är för närvarande Artist-in-Residence hos Västerås Sinfonietta (2023–2026) och verksam som pedagog. Här fungerar undervisningen inte som kunskapsöverföring, utan som ett sätt att öppna perception.

Under tre säsonger medverkade han i SVT:s Kulturfrågan Kontrapunkt, där han framträdde som en röst som rör sig obehindrat mellan konstnärlig praktik och offentlighet. Enligt OPUS Magasin förenar han skärpa och kommunikativ kraft – inte genom anpassning, utan genom precision.